MMM… Mat Med Mera

Det har gått alldeles för lång tid sedan jag senast skrev någonting här, men nu ska det - hoppas jag - bli ändring på den saken, för äntligen har jag fått något att blogga om!

De senaste 20 månaderna har jag fått lägga alldeles för mycket tid på den bostadsrättsförening som jag bor i, först eftersom jag ingick i valberedningen och därefter som styrelseledamot/sekreterare/webbmaster m.m., något som försinkat mig åtskilligt med att komma igång med den webbutik för livsmedel och drycker från Ungern som jag haft planer på att dra igång sedan flera år. Nåja, från och med nu ska jag lägga min tid, kraft och energi där den gör mest nytta! För några veckor sedan blev jag, efter en myckenhet av webbutveckling och testande, äntligen klar med den nätbaserade marknadsundersökning som jag ska ha som underlag för verksamheten (och som dessutom gett mig ovärderliga erfarenheter av att göra webbsidor med PHP och JavaScript). Vid det här laget har jag fått in ett halvdussin svar och dessutom blivit kontaktad av en kille på en Stockholmsrestaurang, som verkar vilja köpa palinka, dvs. ungerskt fruktbrännvin, från mig. Jag har också lagt ut länken till undersökningen på flera ställen på Facebook, bl.a. hos Allt om mat, Save Food, Sveriges största miljörörelse, Släng inte maten! och givetvis Driftig  för att se om det genererar fler svar. Länken finns också i min länklista här på bloggen - testa gärna om du är intresserad av garanterat GMO-fria inläggningar av frukt och grönsaker, charkuterier, olika delikatesser och naturligtvis paprikapulver från Ungern. Något som kanske inte är allmänt känt här i Sverige är att Ungern har en sträng livsmedelslagstiftning som bl.a. förbjuder all användning av GMO-produkter inom livsmedelsbranschen och att dessutom en stor del av de korvar som produceras i Ungern inte får innehålla några tillsatser - bara rent kött och kryddor. Därför hoppas och tror jag att kvalitetsmedvetna svenska konsumenter ska vara intresserade av sådana produkter.

Längre fram i höst, när jag kan bedöma efterfrågan bättre, tänker jag också bege mig ner till Ungern för att bekanta mig med leverantörer och informera mig om hur de tillverkar sina produkter. I Sverige vet vi alldeles för lite om hur vår mat kommit till - egentligen är det väl mest aktiviteter typ Bondens marknad där kunden kan informera sig om hur livsmedlen producerats. Jag har en vision om att det borde vara möjligt att använda Internet för att visa hur produktionen gått till, från jord fram tills att livsmedlen når kunden. Få se hur det blir med den saken!

En annan sak som jag är glad för är att jag nu äntligen bör få nytta av mina erfarenheter från Driftigs utmärkta kurs Vinnande Webb, som jag gick för ett år sedan. Det är en kurs som jag avgjort kan rekommendera alla som har planer på att använda webben för marknadsföring och/eller försäljning.

När jag nu äntligen har kommit så här långt är jag tacksam för att kunna använda den här bloggen för att nå ut med information om vad som händer. Du som läser det här - tycker du att den här webbutiken låter som en intressant idé? Har du synpunkter, frågor, tips eller andra förslag till mig? Jag tar tacksamt emot alla relevanta kommentarer!

Äntligen har min nya metodbok visat sig i pappersform! Häromdagen fick jag mina författarexemplar - så här ser boken ut:

Nu börjar ytterligare ett steg i vägen från mig som författare till mina läsare - studenter och lärare - nämligen marknadsföringen, som en förlagsassistent sköter. Hon mejlade mig i förra veckan för att be om namn på lämpliga “ambassadörer” för boken, nyckelpersoner som kan rekommendera boken som kurslitteratur eller på annat göra den känd. Helst vill de ha ett 20-tal personer, inget man snyter ur näsan så där, men jag försöker att inventera mina kontakter. För ett par månader sedan undrade en av mina gamla kollegor på Köpenhamns universitet - numera jobbar han på den danska motsvarigheten till SCB med att utbilda statistikpersonal i andra länder - om jag ville jobba med dem. Han blev mycket intresserad av boken, så om han får ett exemplar kanske det går att översätta den till andra språk för deras undervisning. Kan ju vara värt ett försök!

Jag brukar försöka att laga fisk åtminstone en gång i veckan. Ofta lagar jag så att det blir flera portioner över att frysa in och ta fram för att värma senare, men ibland är det gott med något riktigt nylagat som inte lämpar sig att frysa in. Då brukar jag laga en redig skånsk lertallrikasill. Den är så lätt att göra, förutsatt att man har en förpackning hel matjessill, några potatisar, ägg, smör och någon rödlök hemma. Dessutom behövs persilja och dill, som jag brukar frysa in när det är säsong.

För en gångs skull har Skåne fått en vinter värd namnet - det måste vara första gången på åtminstone tio år. Ända sedan fjärde advent har snön legat utanför mina fönster, som på bilden ovan där en kaja (tror jag) mumsar på de röda bären i häcken utanför fönstret i mitt arbetsrum. När jag bloggar tycker jag att det är skönt att ha en sådan naturupplevelse på så nära håll - det räcker med att vrida lite på huvudet för att kolla in häcken. Däremot är det inte lika roligt att se folk som går med kryckor, något som ju inte heller är helt ovanligt i det här vädret. Eftersom lertallrikasillen är rik på D-vitaminer (från sill och ägg) och kalcium (från lök och persilja), så passar den bra både för att förebygga benbrott och för att underlätta läkningen. Ju mer kalcium som skelettet innehåller, desto mindre är risken för att bryta ett ben, och D-vitaminet gör det lättare för kroppen att tillgodogöra sig kalciumet. Dessutom innehåller lertallrikasillen en del fett, som gör att kroppen också kan lagra mer D-vitamin, så i lertallrikasillen förstärker nyttigheterna verkligen varandra!

Lätt att göra är den alltså. Så här gör jag, när jag lagar lertallrikasill till mig själv:
Först kokar jag upp vatten i en liten kastrull. Vattnet behöver inte saltas, eftersom det ska vara till att koka ägg i. Sedan skalar jag potatisen, så mycket som jag vill ha, delar större potatisar och lägger i en större kastrull, fyller på med vatten så att det täcker potatisarna - i den här kastrullen ska vattnet saltas - och kokar upp. Så tar jag fram tallriken som sillen ska serveras på, öppnar förpackningen med matjessill och lägger upp sillen på tallriken, som sedan får fungera som lock på potatiskastrullen. På så sätt blir sillen tillagad underifrån medan potatisen kokar. Till mig själv brukar jag koka ett ägg i 8-9 minuter på nästan full värme - ägget ska vara nästan hårdkokt så att det inte rinner - medan potatisen så här års brukar få koka på ganska svag värme i ungefär 15 minuter från uppkok. Under tiden som de båda kastrullerna kokar så brukar jag hacka löken - en halv rödlök till mig själv - ganska fint i små jämna bitar. När ägget är färdigkokt skalar jag det och hackar i ungefär lika små bitar som löken. Då potatisen är klar slår jag av vattnet och ställer kastrullen tillbaka på plattan - stäng inte av plattan! - så att potatisen får ånga av. Sedan sätter jag en liten stekpanna (helst av gjutjärn) på plattan och drar upp värmen till full effekt. Jag lägger upp potatisen bredvid sillen och sprider den hackade rödlöken och ägget samt dill och persilja över potatisen. Så fot som det börjar ryka om stekpannan stänger jag av spisen, drar pannan från plattan och lägger i en bit smör, som får smälta tills det blivit alldeles brunt. Detta slår jag sedan som en sky över potatisen med tillbehör - voilà, det är serverat! Den som vill maximera kalciumupptaget dricker mjölk till.
Sillen ska vara hel - inte i bitar! - för att få bästa resultat. Själv brukar jag ta Falkeskogs hela matjessill i plastförpackning - ett paket är lagom för mig - men märket spelar ingen större roll, bara sillen är hel. Rödlöken kan ersättas med gräslök - helst inte vanlig gul lök, som har så skarp smak och lukt - men det går också att hoppa över någon del av lök-ägg-dill-persiljeblandningen, om man inte har allt hemma. Smöret kan också ersättas av margarin, och då helst flytande margarin, för den som vill vara rädd om blodkärlen. Glutenallergiker ska inte ha några problem med lertallrikasillen, men äggallergiker bör utesluta äggen (eller bara använda gulan) och mjölkallergiker ersätta smöret med mjölkfritt margarin. Visserligen försvinner en del av nyttigheterna i så fall, men inte helt. Dessutom är det bara SÅÅÅ gott, prova och se!

När snön ligger djup, som den sedan några veckor tillbaka gör även där jag bor i Skåne, sitter det gott med en värmande, mättande gratäng. Häromdagen drabbades jag av en sådan längtan efter en potatisgratäng med bacon och purjolök - jag har inte gjort denna gratäng på länge, så det är mig ett nöje att dela med mig av receptet här!
Till 4 portioner behövs ca 8 potatisar, en purjolök, ett paket skivat bacon, 2 - 2,5 dl grädde, flytande margarin samt riven ost, salt och paprikapulver. Börja med att sätta ugnen på 225 grader. Pensla sedan gratängformen med flytande margarin. Ansa och skölj purjolöken och skala potatisen. Skiva sedan potatisen i tunna skivor och täck formens botten med dem. Strimla därefter ungefär halva purjolöken, klipp hälften av baconet i strimlor och täck potatisen med detta. Strö därefter paprikapulver efter smak över och salta. Lägg därefter ett nytt lager potatisskivor på, strimla resten av purjolöken och baconet, fördela detta över potatisen och salta och strö över paprikapulver än en gång. Täck med resten av potatisskivorna, salta och häll över grädden. Ringla till sist över flytande margarin och ställ in det hela i ugnens övre del i ca 30 minuter. Ta sedan ut formen. Täck gratängen med riven ost efter smak och ställ in i ugnen i ytterligare ca 15 minuter.

Så här ser gratängen ut när den tas ur ugnen. Det är gott att skiva tomater och strö persilja över som på den här bilden och att servera med bröd som kan suga upp den goda gratängsåsen.

Den som är glutenallergiker äter naturligtvis inte bröd till; möjligen behöver äggallergiker också se upp med brödet. Den som inte tål mjölk kan ha problem med både grädden, osten och det flytande margarinet, även om grädde och ost inte lär vara lika besvärande som andra mjölkprodukter.

Det är hiskligt att konstatera att det gått så lång tid sedan jag senast skrev något här. Till någon del beror detta på att krånglet med min nätuppkoppling fortsatte, men den viktigaste orsaken är att alltsedan IT-djävulen äntligen slagit sig till ro har jag haft händerna fulla med korrektur till metodboken. Eftersom den utslagna nätuppkopplingen också gjorde det omöjligt att nå mig på min hemtelefon så var det näst intill omöjligt för mitt förlag Studentlitteratur att nå mig under den tiden. Ett annat avbräck var en seg och tröttsam förkylning som saboterade nästan hela december för mig. Efter mycket arbete och några omgångar korrektur så blev jag till slut överens med min tekniske redaktör om hur det hela skulle se ut, så nu ska den nya, reviderade upplagan av Kvantitativ metod från början vara på väg ut till en längtande publik; åtminstone har alla jag haft att göra med på Studentlitteratur sagt att den är mycket efterlängtad. Jag får väl se ifall det stämmer om ett år, när Studentlitteratur redovisar årets försäljning till mig.

Kan det intressera någon att få veta arbetsgången från idé till tryckning? Så här går det till, i grova drag:

1. I bästa fall (som för mig) har förlaget redan bestämt sig för att ge ut boken. Annars gäller det att hitta ett förlag som vill ge ut den och att teckna ett avtal med förlaget. Jag kan rekommendera alla som, i likhet med mig, funderar på att göra en lärobok att kontakta SLFF (Sveriges Läromedelsförfattares Förbund), anmäla sig som medlem och fråga dem till råds innan man skriver under avtalet, detta för att slippa obehagliga överraskningar ifall förlaget vill ta sig friheter med ens text. Att bli medlem i SLFF kostar 600 kr/år - i mitt tycke väl använda pengar ifall man vill satsa på att skriva läromedel.
2. Sedan vidtar skrivarbetet, alternativt revisionen av texten. Eftersom jag är läromedelsförfattare är det viktigt att uppdatera texten med jämna mellanrum, så att inte utvecklingen springer ifrån boken. För mig handlar det inte minst om att uppdatera text och bilder så att de är i takt med utvecklingen av dataprogrammet SPSS, som analyserar statistiska data. Programvaruföretag lever ju på att uppdatera sina program så ofta som möjligt, så det vill till att hänga med! Som synes kan man som författare ibland också behöva bidra med illustrationer. När texten är klar lämnar man in den till sin redaktör på förlaget.
3. När manuset är klart lämnar i vart fall en del förlag texten vidare till en språkgranskare och ibland också en fackgranskare. Deras uppgift är att granska språket resp. att kontrollera så att texten inte innehåller några faktafel. När de gjort sitt får man tillbaka texten med deras synpunkter och förslag till ändringar. Det händer att de kommer med vettiga idéer; i vilket fall som helst förväntas man som författare förhålla sig till deras kommentarer och arbeta om texten där det behövs. Som författare har man här en första chans att rätta till ev. skrivfel i texten, som sedan ska tillbaka till redaktören.
4. När texten är klar lämnar redaktören den vidare till en teknisk redaktör, som ansvarar för bokens slutliga utformning: layout, sidbrytningar, omslag, innehållsförteckning och i förekommande fall (som för mig) illustrationer och register. När den tekniske redaktören är klar med sitt jobb får man tillbaka ett förstakorrektur att läsa igenom. Det är först där som det går att bilda sig en uppfattning om hur den färdiga boken kommer att se ut. I bästa fall är allt bra i förstakorrekturet, så att där varken är några skrivfel eller annat som behöver åtgärdas. Ju fler andra komponenter - illustrationer m.m. - som boken ska innehålla, desto större är risken för att korrekturet behöver ändras. I så fall påverkar ändringarna också sådant som innehållsförteckning och register, som också behöver kontrolleras. Därför kan korrekturet ibland behöva gå några gånger mellan den tekniske redaktören och författaren, innan allt är OK så att det är klart för TRYCKNING!!!

När tryckningen är klar får författaren hem åtminstone några exemplar av den nya boken, så att man själv kan se hur det blev, dela ut till vänner och bekanta och på så sätt göra PR för den - förutom den PR som förlaget självt gör. Å andra sidan skickar åtminstone Studentlitteratur gärna ut nya exemplar till intresserade lärare (dvs. potentiella kunder).

Att ge ut böcker hos Studentlitteratur har sina sidor. En av de trevligare är att bli bjuden till Bok & Bibliotek i Göteborg, något jag tidigare nämnt. Jag åkte dit söndagen (liksom i fjol) den 25 september och hann på ett par intensiva eftermiddagstimmar uppleva bl.a. följande:

Svenska akademiens Peter Englund diskuterar att ge ut på eget förlag med Sigge Eklund på förlaget Vulkan och Helena Eitrem på förlaget Podium.

Glenn Strömberg berättar om sitt Italien, och då inte minst den italienska maten, i matmontern på Bok & Bibliotek 2009. Själv fick jag en matupplevelse i form av en wok med kyckling, nudlar och stark sås samt gräddfil innan jag gick och lyssnade på Jan Guillou. Det var en otroligt lång kö med intresserade lyssnare till seminariet där han berättade (eller snarare gjorde PR för) sina “yrkesmemoarer”, som jag passat på att köpa och fått signerade redan innan seminariet. Obegripligt nog fick vi alla plats, men så hade också den största seminariesalen på Svenska Mässan bokats!

Eftersom jag kvällen innan hade sett Ingvar Oldsberg kidnappa Jan Eliasson just på Bok & Bibliotek för att ta med honom till “Här är ditt liv!”, så tyckte jag att det var kul att känna igen platsen där detta hände. Trots att detta hörn av Svenska Mässan både vetter ut mot Skånegatan och ligger alldeles intill Scandinavium, så är det förvånansvärt lugnt här.

Sedan ett par veckor tillbaka har jag haft hiskliga problem, först med att koppla upp mig mot internet, sedan med att logga in här, så nu tänker jag dela med mig av lite jag gjort istället under den här tiden. Jag läser korrektur på min metodbok, något som dock försinkats av en influensa, även om jag tänkt att vara färdig under nästa vecka innan jag åker upp till Bok & Bibliotek i Göteborg. En av fördelarna med att vara författare hos Studentlitteratur är nämligen att förlaget varje höst bjuder en på en dags inträde på denna mässa. Det är en enorm mässa i alla avseenden - hela Svenska Mässan är full av utställare och olika scener om allt från matlagning till yttrandefrihet. Det arrangeras mängder av seminarier - i fjol lyssnade jag bl.a. på Göran Hägg som presenterade sin då nyskrivna bok om Mussolini på ett söndagsseminarium. Sedan i fjol är nämligen alla seminarier på söndagen gratis - vill man gå på några seminarier på torsdagen, fredagen eller lördagen måste man däremot lösa särskild biljett. Förra året växte dessutom mässan ut över alla bräddar, dels i form av ett annex till Svenska mässan, dels genom att några seminarier var förlagda till Världskulturmuseet. Rapport från årets mässa följer om någon veckas tid (ifall IT-djävulen inte slår till en gång till)!

Matmässigt har de senaste veckorna kännetecknats av tedrickande och massor av frukt för att stärka immunförsvaret och hjälpa mig ur influensan. Kryddkakan jag skrev om senast har också varit en tröst. Eftersom säsongen för svenska äpplen har börjat nu, åtminstone här nere i Skåne, har jag experimenterat fram en enkel variant på äppelkaka som går snabbt att göra och passar utmärkt till en kopp te (eller flera koppar). Det enda som behövs är fryst eller kyld smördeg (jag använde fryst), några äpplen, ett ägg samt socker och kanel efter smak. Så här gjorde jag för att åstadkomma kakan:

Jag kavlade ut varje smördegsplatta till ca 25 x 25 cm - lagom stort för att passa till en bakplåt - och delade den i två avlånga bitar. Som synes får tre längder plats på en och samma plåt. Sedan vek jag in långsidornas kanter och penslade över varje längd med uppvispat ägg blandat med lite vatten. Därefter delade jag varje äpple i fyra delar, tog bort kärnhuset och rev äpplet grovt på ett rivjärn - ett medelstort äpple räcker lagom till en längd. Skalet behöver inte tas bort - det bidrar med färg, smak och en del vitaminer och fibrer. Sedan blandade jag det rivna äpplet med kanel och socker - gärna mycket kanel! - och bredde ut det hela över längden mellan de invikta kanterna. Till sist penslade jag de färdiga längderna än en gång med uppvispat ägg + vatten innan det hela åkte in i ugnen på 200 graders värme. När jag tog ut längderna efter 20 minuter såg det ut så här:

Sedan delade jag varje längd i fyra delar, som jag dessutom vek på mitten så att smördegsbottnen hamnade ytterst. På så sätt gick det lätt att äta dem utan att bli kladdig i onödan, samtidigt som de blev lätta att stapla i burk. Förvaras kallt, men de blir jättegoda om man värmer dem snabbt i mikro.

Med smördeg och ägg är den här kakan naturligtvis ingenting för den som är allergisk mot gluten, mjölk eller ägg. Det går kanske att avstå från penslingen för den som är allergisk mot ägg, även om det inte blir samma färg. Glutenallergiker kan göra egen smördeg med glutenfri mjölblandning. Det borde också gå att göra smördeg med mjölkfritt margarin, även om smaken kanske inte blir densamma.

Det har varit så tråkigt väder nu, så för att muntra upp mig har jag bakat kryddkaka - en av mina favoritkakor från barndomen! Receptet är äldre än jag själv, eftersom det finns i en receptsamling som Mazetti gav ut något av ransoneringsåren under andra världskriget. Att det var ransonering märks också på receptet eftersom det innehåller ett minimum av fett.
Talet tre går som en röd tråd genom den här kakan, eftersom den innehåller såväl 3 ägg som 3 dl strösocker och 3 dl vetemjöl. Dessutom ingår en kryddblandning bestående av lika delar stött (eller mald) kardemumma, malen kanel, mald ingefära och malda kryddnejlikor. (Varför säger man mald om vissa kryddor och malen om andra???) Enligt receptet är 2-3 tsk lagom, men jag tycker inte den blir sämre av ännu mer kryddor - det är en fråga om tycke och smak! En mycket väl rågad tesked bakpulver och 1 dl kokhett vatten bidrar till kakans volym och konsistens. Det enda fett som ingår är lite margarin till att smörja kakformen med (jag brukar använda flytande margarin); därefter ska den väl insmorda formen bröas med ströbröd. Glöm inte heller att sätta ugnen på 200 grader innan baket, eftersom det går snabbt att göra den här kakan!
När jag mätt upp alla ingredienser börjar jag med att koka upp vattnet - det går snabbast i en vattenkokare. Under tiden som vattnet kokar upp vispar jag upp äggen med sockret så att det blir riktigt luftigt, något som brukar ta ungefär lika lång tid som vattenkokningen. Sedan blandar jag i mjölet, som jag rört ut kryddorna och bakpulvret i. Vanligtvis vänder jag ner mjölblandningen i smeten försiktigt med en slickepott, eftersom kakan riskerar att sjunka ihop och bli alltför kompakt om smeten vispas kraftigt när bakpulvret kommit i. Till sist tillsätter jag vattnet, som jag också vänder ner försiktigt med en slickepott, även om jag till slut vispar lite så att allt blir jämnt blandat. Sedan är smeten klar att hällas över i den smorda och bröade formen!
När kakan gräddats i ca 40 minuter brukar den vara färdig, men kolla med en tandpetare eller sticka att kakan är genomgräddad ända in till mitten, dvs. att ingen ogräddad smet fastnar på tandpetaren/stickan, innan kakan tas ur ugnen! Sedan brukar jag strö lite strösocker över den varma kakan innan jag vänder upp den på en bit smörgåspapper, eftersom sockret förhindrar att kakan kladdar fast vid papperet.
Så här ser den färdiga kakan ut när jag vänt upp den på papperet:

Ett knep för att kakan ska behålla sin saftighet, men ändå inte bli tung och kladdig, är att lyfta av formen ett ögonblick när kakan vänts upp på papper. På så sätt hinner kakan ånga av sig ev. överskott av vattenånga. Därefter får kakan svalna med formen över, så blir den saftig och god!
Naturligtvis är den här kakan ingenting för de som är allergiska mot gluten eller ägg, fast mjölkallergiker ska kunna klara den, bara man kollar vad formen smörjs och bröas med.
Om jag får skryta lite själv, så brukar faktiskt många be om receptet när de fått smaka den här kakan, även om den kanske inte ser mycket ut för världen. Därför tycker jag att det är lite extra roligt att bjuda på receptet här!

Just nu ägnar jag en stor del av min tid åt att läsa korrektur på min metodbok - ett tämligen ensamt jobb, så det gäller att ta vara på den gemenskap som erbjuds. Därför blev jag så extra glad när Studentlitteratur, som ska ge ut boken, skickade mig en inbjudan till Bok & Bibliotek i Göteborg, som börjar idag om tre veckor. Vad det ska bli roligt att åka dit som en omväxling mot eremittillvaron som korrekturläsare!

Nu börjar körsbärssäsongen närma sig sitt slut hemma i min trädgård, så här kommer min utlovade körsbärsspecial. Först vill jag dela med mig av några goda trädgårdsbilder:

Mmm… något att längta till nästa sommar! Så här kunde det se ut när jag skulle plocka av trädet:

Varför är jag så glad för körsbär? Ett barndomsminne kanske kan ge en del av förklaringen. När jag växte upp som en liten flicka i Halmstad hade en av mina mostrar, som bodde ganska nära mig, ett morellträd som med mina ögon var väldigt högt. Eftersom jag hade (och har) grav höjdskräck vågade jag inte klättra upp i det heller, så när de bär, som hängde tillräckligt lågt för att jag själv skulle kunna plocka dem, var slut, så fick jag hitta på olika ursäkter för att någon äldre och längre skulle plocka ner några bär till mig. Bland annat brukade min far plocka ner bär åt mig varje gång jag uträttat mina behov… Jag kommer aldrig att glömma mosters körsbärsträd och de goda bären, så sedan dess har jag alltid tänkt att om jag någon gång skulle anlägga en trädgård, så skulle jag ha ett körsbärsträd där.
Som inspiration för de båda recept som nu följer vill jag bjuda på en bild på en liten del av årets skörd:

Eftersom det förekommer en hel del urkärnade körsbär i recepten tänkte jag också dela med mig av ett knep på hur man enkelt kärnar ur även stora mängder körsbär!

Om du har ett redskap som det på bilden ovan, som egentligen är avsett för att kärna ur oliver med, så passar det lika bra till körsbär. Lägg körsbäret i fördjupningen så att fästet för bladskaftet är vänt mot metallpinnen och tryck till, så far kärnan ur körsbäret, som fastnar (urkärnat) på pinnen så att det bara är att plocka av. Det förenklar rensningen betydligt, särskilt om man ska frysa in stora mängder körsbär. Dessutom behåller körsbären mer saft på det här viset än om man t.ex. försöker att kärna ur dem med kniv.
Och här följer först ett recept på en körsbärskaka med ungerska rötter:

Att kärna ur körsbären - det ska till 5 hg (med kärnor) körsbär - tar en del tid, så det brukar jag börja med när jag gör kakan på färska körsbär. Å andra sidan går det precis lika bra att göra den på djupfrysta urkärnade körsbär. Bra, tycker jag, eftersom jag oftast får gott om körsbär från trädgården att frysa in. Sätt sedan ugnen på 200 grader.
Vispa 3 äggvitor - spara gulorna! - till själva kakan med 1 dl strösocker, till ett fast skum som till en marängsmet i en rymlig bunke. Eftersom den här kakan inte innehåller något bakpulver så ska det här vispet stå för volymen i kakan!
Rör sedan ytterligare 1 dl strösocker och 150 g smör (eller margarin) poröst, gärna i hushållsmaskin eftersom det ska röras kraftigt. Blanda i de överblivna äggulorna från äggvitevispet och rör vidare. Blanda till sist i 4 dl vetemjöl och lite salt och rör tills mjölet löst sig i resten av smeten. Vänd sedan ner detta försiktigt i äggvitevispet så att degen blir någorlunda slät och försök samtidigt bevara så mycket som möjligt av luftigheten från äggvitorna.
Smörj en låg, vid form - jag använder helst en pajform som på bilden - gärna med flytande margarin (annars med smör eller fast margarin) och strö därefter rikligt med skorpsmulor i formen så att alla sidor är väl täckta. Häll sedan smeten i formen och tryck ut den mot kanterna. Jag brukar hälla över de urkärnade körsbären och trycka ner dem i smeten när det bara är en liten marginal kvar mot kanten, så får kakan en jämn yta när det är dags att sätta in den i ugnen. Grädda kakan i ungefär 30 minuter - kolla med en sticka (eller tandpetare) att smeten är genomgräddad, dvs. inte kladdar fast vid stickan.
Det är god ungersk tradition att sikta vaniljsocker över kakan alldeles innan den serveras (även om jag långtifrån alltid gör så). Enligt min erfarenhet går det utmärkt bra att frysa in den delad i bitar (dock utan vaniljsocker). När det inte är körsbärssäsong går den precis lika bra att göra med urkärnade djupfrysta körsbär, bara de fått tina innan. Själva kakan fungerar också med andra bär eller frukt som fyllning, även om jag tycker att den blir allra godast med körsbär. I Ungern används dessutom valnötter, vallmofrön, färskost, sylt eller kaffe som fyllning, något jag inte experimenterat med, men det vore roligt att få veta resultatet ifall någon annan skulle försöka!
Den här kakan är ju inte direkt allergivänlig eftersom den innehåller mjöl, ägg och eventuellt också smör, men jag skulle tro att den går att anpassa åtminstone för mjölk- och kanske också för glutenalllergiker.
För att det här inlägget verkligen ska göra skäl för rubriken Körsbärsspecial, så bjuder jag på ännu ett recept på en smaskig chokladtårta med körsbär. Namnet på den här tårtan tarvar nog en förklaring. På ungerska heter den “lúdlábtorta” - “torta” behöver väl knappast översättas, men “lúdláb” betyder just “gåsfot”. Förklaringen till detta är att den är ganska mäktig och därför bör skäras i tunna, smala bitar, som enligt ungersk uppfattning liknar gåsfötter. Så här ser den ut:

Den är faktiskt lättare att göra än vad den ser ut, inte minst eftersom det finns lite genvägar. Så här gör jag den:
Först förbereder jag fyllningen genom att laga en sats chokladpudding för 2 portioner. Det går utmärkt att göra chokladpuddingen från pulver, men jag gör den nästan lika enkelt genom att blanda 3 dl mjölk med 1/3 ägg, som jag först vispat upp lätt, samt 2,5 msk maizenapulver, 2,5 msk kakaopulver och 1/2 msk strösocker i en teflonkastrull. Detta får koka upp - sedan rör jag om tills det börjar tjockna, då jag tar bort det från värmen, blandar i 1/2 tsk vaniljsocker och låter det hela kallna. Det som blir över av ägget sparar jag till tårtbottnen.
Därefter delar jag 3 ägg i gulor och vitor. Sedan vispar jag äggvitorna med 2 msk socker till ett fast skum, som stannar kvar i bunken när den vänds upp och ner. Därefter vispar jag gulorna (och ägget jag fick över när jag gjorde chokladpuddingen) med 1 msk socker och vänder ner detta i äggvitevispet. Till sist blandar jag 3 msk vetemjöl special med 1 msk kakaopulver och vänder ner även detta i vispet. Med andra ord utgörs största delen av smeten av äggvitor uppvispade med lite socker, något som ger en väldigt luftig tårtbotten.
Sedan tar jag en springform - en bakform som kanten går att ta bort på - och täcker formens botten med smörgåspapper. Ovanpå detta breder jag ut smeten, som ska gräddas i 200 graders ugn i 18-20 minuter.
Under tiden gör jag krämen, som tårtan ska fyllas med, genom att vispa 2 hg osaltat smör (inte margarin, eftersom jag är ute efter smörsmaken) jämnt och vispa ner den avsvalnade chokladpuddingen lite i sänder. Till sist smälter jag 1 hg mörk choklad i mikro (tar ca 2 minuter, om chokladen bryts i småbitar innan), men det går också att smälta chokladen försiktigt under omrörning i tjockbottnad kastrull på medelvärme på spisen. Den smälta chokladen ska i alla fall röras ner i smörkrämen i en fin stråle.
När kakan är färdiggräddad ska den beströs med mjöl på ovansidan, som jag sedan vänder neråt när kakan läggs tillbaka i formen. Smörgåspapperet, som då hamnar överst, pillar jag bort. Därefter sätter jag springformens kant på plats och breder ut ungefär 2/3 av chokladsmörkrämen över tårtbottnen, över hela kakan ända ut till springformens kant så att tårtan får en slät ytterkant. Sedan fördelar jag 4 hg urkärnade körsbär över chokladkrämen - det går utmärkt att använda djupfrysta eller konserverade körsbär, eftersom de bidrar till tårtans saftighet - och till sist breder jag ut resten av chokladsmörkrämen över körsbären ända ut till springformskanten, så att tårtan blir jämn och slät både ovanpå och runtom. Sedan ska tårtan stå kallt i minst två timmar, innan det är dags att garnera den som på bilden.
Den snygga garneringen på bilden har jag gjort av 13 färska körsbär, som jag kärnat ur och halverat så när som på den som ligger som garnering i mitten på tårtan (den är också urkärnad försiktigt, för att den ska se hel ut). Dessutom har jag smält en 200-grams mörk chokladkaka i mikro, på samma sätt som till chokladsmörkrämen. Eftersom tårtan ska vara slät upptill och ha en fast konsistens efter timmarna i kylen går det lätt att pensla den smälta chokladen över. Så snart som chokladsmörkrämen var helt täckt av choklad har jag placerat ut körsbären och därefter penslat ut resten av chokladen. För att tårtan ska se jämn och slät ut upptill är det viktigt att ta det försiktigt när den sista chokladen penslas ut, så att det inte syns några tydliga penseldrag. Till sist har jag ställt in tårtan i kylen ytterligare en stund för att chokladen ovanpå skulle stelna snabbare.
Chokladlagret ovanpå blir ganska tjockt - jag skulle tro att det kan räcka med 100 g mörk choklad till garnering. När det är dags att servera är det bara att ta bort springformens kant och flytta över tårtan på ett uppläggningsfat. Tänk på att tårtan alltså är ganska mäktig, så skär den i tunna bitar vid serveringen! Den innehåller alltså såväl vetemjöl som ägg och smör, dvs. att den inte är särskilt allergivänlig, men jag önskar alla andra lycka till - det är en riktig festtårta!
Eftersom jag gärna vill kunna göra om den åtminstone någon gång till innan nästa körsbärssäsong, så tänkte jag till sist dela med mig av ett experiment jag gjorde med årets sista körsbär! Jag styckfryste dem genom att lägga de nysköljda körsbären på en tallrik, som jag sedan ställde in i frysen utan att kärna ur körsbären innan. Sedan lät jag dem stå där ett tag - totalt blev det nog drygt en vecka - så att vattnet från sköljningen kristalliserade sig som ett skyddande täcke runt varje körsbär. När jag sedan tog ut dem ur frysen såg de ut så här:

För att sedan kunna använda dem till att exempelvis dekorera tårtan Gåsfot med, så kärnade jag ur alla körsbären när de var nyfrysta, så att ingen saft kunde läcka ur bären. Så fort jag kärnat ur ett bär, lade jag det direkt i en liten plastburk, som blev allt fullare efterhand. Tack vare att bären var styckfrysta och hade det skyddande istäcket från infrysningen så ska de inte kunna kladda ihop i burken. Jag längtar redan efter att få göra om tårtan Gåsfot en gång till!

Igår firade jag min namnsdag med att baka småkakor, något som alltid bättrar på självkänslan eftersom jag känner mig så produktiv efteråt, när jag kan se resultatet. Kanske hade jag satsat på kakbak som en del av verksamheten i mitt företag, om jag vetat något enkelt sätt att få mitt kök godkänt för livsmedelsframställning enligt gällande regler - fast det kanske är enklare än vad jag tror…
Nu ska ni i alla fall få ta del av två av mina favoritkakor, båda på det gemensamma temat choklad!

På konditorier brukar det ofta se ut som om det är så mycket arbete bakom att göra schackrutor, men egentligen är det inte så svårt - jag tänkte dela med mig av ett par tips som underlättar baket.
Ingredienserna är inte så många - själva degen består bara av vetemjöl, socker och smör. (I vart fall brukar jag använda mig av osaltat smör eftersom jag tycker smaken blir bäst så, men det går naturligtvis också att använda margarin. I vilket fall som helst ska det vara fast - dvs. inte flytande margarin.) Sedan skall det till kakao och vaniljsocker för att sätta smak och färg på kakorna. Jag skulle tro att den går att anpassa för glutenallergiker och är nästan säker på att mjölkallergiker kan göra den med mjölkfritt margarin, även om en del av smaken försvinner.
2 hg smör (eller margarin), 1 dl socker och knappt 5 dl mjöl räcker till bortåt 50 kakor. Mitt första tips är att om du har en matberedare med kniv (för att t.ex. hacka ihop en pajdeg med) - använd den för att hacka samman degen! Börja med att pytsa i mjölet och sockret i matberedaren. Dela sedan smöret (eller margarinet) i små bitar och lägg i överst - på så sätt finfördelar det sig enkelt i mjölet i stället för att klumpa ihop sig. Kör matberedaren på högsta effekt, så blir degen bäst. Jag har hört att om degen strular så att mjölet inte blir riktigt blandat med smöret/margarinet, så kan det avhjälpas med några droppar vatten i degen, fast det är aldrig något jag själv råkat ut för… När degen är slät och jämn är den färdig. Dela den då i två delar.
Den första delen hackas samman i matberedaren med 2 tsk vaniljsocker. Dela den sedan i två delar, som formas till var sin rund, slät klump. På samma sätt hackas 2 msk kakaopulver in i den andra delen av degen, som också delas och formas till två släta klumpar. Sedan ska varje klump formas till en lång, smal längd, som sedan ska läggas samman med de andra så att de skapar schackrutemönstret. Om degen känns svår att arbeta med - lägg in den en stund i kylen, så blir den lättare att forma.
Mitt andra knep för att få jämna, tunna, släta längder utan att de spricker är att ta en avlång bit smörgåspapper att klämma ut degbiten i. Lägg degbiten på smörgåspapperet, forma den till en rätt tjock men avlång bit och rulla sedan smörgåspapperet runt om den. Kläm sedan ut degbiten från mitten mot ändarna av smörgåspapperet till en allt tunnare längd och rulla den av papperet när den nått smörgåspapperets båda ändar. Lägg samman längderna till schackrutemönstret efterhand som de blir klara. Slå sedan in hela kakan i smörgåspapper - det går bra att använda samma papper som längderna formats i - och lägg i kylen en stund, så det går lätt att skära den.
Sätt ugnen på 200 grader (i varmluftsugn räcker det med 175 grader). Ta ut kakan ur kylen när ugnen fått rätt temperatur och skär upp den i knappt halvcentimetertjocka skivor, som läggs på bakplåtar. Smörj plåtarna innan eller lägg bakplåtspapper på, så går det lätt att göra plåtarna rena sedan. Grädda dem sedan i ca 10 minuter. Om du gräddar flera plåtar på samma gång - låt plåtarna byta plats under baktidens gång, så alla får lika lång tid högst upp i ugnen, eftersom de tar mest färg där.

En variation på schackrutor är att kavla ut den ljusa och den mörka degbiten till var sin platta mellan smörpapper istället för att forma degen till längder. Lägg sedan den mörka degplattan ovanpå den ljusa, rulla ihop dem till en rulle med hjälp av smörpapperet och lägg kallt innan de skivas upp för att gräddas. På så sätt får kakorna ett spiralmönster som på bilden ovanför istället för schackrutemönstret. Den andra kakan på tallriken är en brownie - nu ska jag berätta hur man gör dem.

Klassiska amerikanska brownies är inte svårare att göra än att de bakas i massor av amerikanska hem. Det blir dock en del disk efteråt. Eftersom de innehåller såväl mjöl som smör, ägg och hasselnötter är de inte heller särskilt vänliga mot allergiker. Med de förbehållen kommer här receptet på en kaka som brukar vara populär.
Jag brukar börja med att hacka 1 hg hasselnötter i min matberedare, först bara några sekunder så att de blir grovhackade. Så tar jag upp ungefär hälften - de mest grovhackade bitarna - för att använda till garnering. Resten finhackar jag i matberedaren och blandar med 2 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver och 1 msk vaniljsocker.
Nästa steg är att smälta 2 hg smör eller margarin - här passar det utmärkt att använda flytande margarin! - i en kastrull. Ta sedan en mörk chokladkaka på 2 hg och låt den smälta i det varma smöret/margarinet. Det går lättare om chokladkakan bryts i småbitar innan. Rör om i kastrullen då och då, så smälter det fortare, samtidigt som blandningen blir jämnare. Sätt också ugnen på 175 grader nu. Ta en långpanna och klä den med bakplåtspapper. Hacka sedan de grovhackade bitarna till garneringen finare med en vass kniv.
Det tredje steget är att vispa samman 4 dl strösocker med 4 ägg. Knäck vart och ett av äggen i en kopp och ta bort “äggsträngen”, som ser ut som en vit tråd som hänger ut från äggulan. På så sätt går det lättare att vispa äggen pösiga med sockret, som det ska vara till den här kakan. När det är riktigt vitt och pösigt vänder jag först ner mjölblandningen försiktigt med en slickepott, så att luftigheten i smeten bevaras. Sedan vänder jag lika försiktigt ner smöret/chokladen så att allt blir blandat. När smeten sedan är slät och jämn häller jag ut den i den bakplåtspappersklädda långpannan och strör de hackade nötterna över.
Efter ungefär 20 minuter i ugnen är kakan klar, även om den kan se lite kladdig ut, men efter ett tag så stelnar den så att den går att skära upp.

Som synes är jag väldigt glad för kakor med choklad i. En bidragande orsak till detta är att jag varit blodgivare sedan 1985. Som blodgivare är det viktigt att tänka på att få tillräckligt med järn i maten, särskilt inför varje blodgivning. Därför brukar jag “fylla på” med järn i några veckor varje gång som jag blir kallad till blodgivning, innan jag går dit. Ett glas apelsinjuice eller svart vinbärssaft till är inte bara gott - eftersom båda innehåller gott om C-vitamin så tar kroppen upp järnet i chokladen/kakaon extra bra då!